Mälarcupen 2006
Packat och klart för Mälarcupen. Och där i hallen fick grejorna stå och vänta, dom två första tävlingsdagarna blev inställda på grund av att lågtrycken bestämde sig för att passera över Mälardalen.
Mälarcupen 2006 var min tredje tävling. Trots att jag debuterade förra året kände jag mej som nybörjare även detta år. Åre Cup tidigare på våren blåste bort, min gamla skärm började allt som oftast att ha konstigheter för sig, så en ny införskaffades. Några backglidningar och ett fåtal flyg var alt som jag hunnit med innan det var dags för tävling. Taktiken från förra året att ta rygg på någon erfarnare pilot kunde jag inte heller använda då fältet seedades och jag tillhörde den oseedade gruppen. Förra året gick det över förväntan, i år kände jag ett visst tryck på mig själv. Jag ville göra ett ännu bättre resultat i år. Jag hade dessutom ställt till det så att jag inte skulle kunna tävla på Söndagen eftersom jag skulle på jobb resa till Taiwan.
På Lördan meddelade i alla fall tävlingsledningen att nu var det dags att samlas på Tärna.

Mosstorpsbacken i Roslags Näsby

Back ”rekning” (rekognosering)

Ja, vad gör man när man är flygsugen men det inte går att flyga av någon anledning. Då är det läge för att åka ut och antingen inspektera en känd backglidningsbacke eller försöka hitta något nytt.
Den här Trettondagen rekade jag Mosstorpsbacken i Roslags Näsby eller ligger den möjligen i Lahäll i Täby kommun.
Har gått förbi backen flera gånger när jag varit ute med hunden Sassy, det har varit sommar tid och då har jag inte uppfattat terrängen i all grönska. När jag var ute på en mellandags promenad och marken var täckt av snö så blev jag överraskad av vad jag såg. Jag bestämde mig för att återvända med kamera och GPS för att reka backen på allvar.

Karta över Dundrets naturreservat

Dundret resa 2005
Jag vet inte vilken gång i ordningen det är jag besöker Dundret, det skulle dock visa sig att detta besök blev lite speciellt. Jag litade än en gång till vind informationen i termik prognosen, svaga NN Västliga vindar som skulle vrida mot V – NV mot eftermiddan kvällen. Vi tog vägen från Fredrikafors via Boden, Vuollerim och Jokkmokk, man passerar vad som verkar som oändliga skogsområden, myrmarker innan Dundret tornar upp sig. .

Flyget som gav mig femtonde platsen

Mälarcupen 2005
Mälarcuppen 2005 var min riktiga tävlingsdebut i skärmflygarsammanhang, och då räknar jag inte pricklandningstävlingarna eller backglidningstävlingarna som man varit med om. Som 56a har man ett tungt ok att bära, bara segrar räknas, men min målsättning med deltagandet i Mälarcuppen var givetvis inte att segra utan att se och lära. Taktiken var klar redan när jag åkte hemifrån för den första tävlingsdagen, att ta rygg på någon av dom erfarna tävlingspiloterna.

Fredrikafors med omnejd, klicka på bilden om du vill ta en närmar titt på kartan

Biggles Gliders Sportlov 2005
Traditionsenligt släpade jag ytterligare ett år med mig säcken till mitt föräldrahem Fredrikafors under sportlovsveckan. Chansen att få flyga är minimal, jag vet det, men om jag lämnar säcken i Stockholm kommer det givetvis att vara perfekta förhållanden. Ett högtryck med riktigt sträng kyla höll ett järngrepp om Lappland under dom inledande dagarna, med -33 garder som lägsta temperatur. Det var knappt att man orkade dra runt snöskoterns motor, men efter några drag så startade motorn varje morgon, mycket imponerade. Utnyttjade tiden till att förbereda flygning på Klinten mitt barndomsberg, köra upp skoterspåret, packa snön på starten med snöskor.
Varje morgon kolla prognosen, svag till obefintlig nordlig vind och sträng kyla det var som att se en repris om och om igen. Jag var redo att ge upp, då jag kunde se ett trend brott, prognosen för torsdagen såg riktigt hyfsad ut, –10 och svag västlig vind, perfekt för Storklinten enligt Glidflygarnas flyginformation. Storklinten är en skidanläggning för Bodensarna, planen var klar jag skulle flyga och ungarna åka bräda.

Gränna resa 2005
Det blev en Gränna resa trotts den osäkra prognosen, vi var fyra tappra (jag själv, Tord, Henry och Tim) som drog till Gränna. Vi stod vid Gränna starten strax innan 11 och det hela såg rätt så lovande ut. Närmare 8 i byarna men hyfsad riktning och bedömningen att det går nog att starta om man undvek att dra upp skärmen i en vindby. Vi var rätt så tveksamma innan vi åkte på morrgonen, vi gjorde en bom körning någa veckor tidigare så själförtoendet fick sig en törn. Men nu, väl på plats på flygstället och man konstaterar att det är nära, mycket nära till ett flyg är man bara glad att man satte väckarklockan på sex.

Dundret 2004
Jag och min bror gjorde tre resor till Dundret i Gällivare under ett par augusti veckor förra året. Jag har inte klurat ut ännu hur prognosen skall se ut för att det skall vara optimalt på Dundret. Det enda jag kunnat konstatera är att prognoserna inte stämmer. Fjällvädret är tydligen nyckfullt även på sommarhalvåret.
Första resan var det svaga NO:stliga vindar som gällde, termik prognosen utlovade termik mitt på dagen så det gjorde att vi startade tidigt på morronen för att brorsan skulle få flyga, han är elevare. Eftersom jag är den mest erfarne av oss två får jag agera vind dummy. Flygningen var helt odramatisk, ingen termik att tala om så det var bara för min bror att flyga. Med ostliga vindar på landningen landar man i uppförsbacke, det får man vara extra uppmärksam på, så att timingen blir rätt.

Hangkurs Elmia 2002
Efter intensivt backglidande i Stockholms backar våren 2002 kände jag att jag var mogen för lite större utmaningar. Mina klubbkamrater i Fenix pratade sig varma om hur fantastiskt det var att hanga vid Vättern. När så femdygnsprognosen visade nordliga vindar för helgen blev jag rätt så PÅ. Jag la in ett flertal inlägg på anslagstavlan och ringde runt till ett par erfarna piloter utan att få napp, det är trots allt 30 mil till Vättern. Ett stenkast för en norrlänning men halva Sverige för avgasbarnen i klubben. Prognosen höll i sig när helgen närmade sig så jag blev verkligen glad när Johan Kattilavaara ringde och sa att han kunde följa mig ner till Elmia hanget. Johan var med i helgens fältteam och alla planer på att vinscha var inställda på grund av den hårda vinden. Överenskommelsen var att jag stod för bil och var chaufför, så skulle han som P2a ta och inviga mig i den ädla konsten att hanga på Elmia hanget. Jag tror inte att Johan anade hur oerfaren jag faktiskt var.

Nostalgi tripp
Jag har hela mitt liv varit intresserad av flygning i olika former. Det började med linflyg i ungdomsåren och har sedan fortsatt, jag jobbade i USA i slutet på 80 talet med en flygbiten norrman som arbetskamrat, han tog med mig på hissnade flygupplevelser över Floridas träskmarker. Det var mycket nära att jag det blev motor cert. men familj och ekonomi satte stop för dom drömmarna. Att jag provade på skärmflygning kan jag skylla på min bror Såg Anders och en jobbar kompis. Jobbar kompisen hade bjudit sin far på en skärmflygkurs i femtioårspresent och var helt lyrisk när hon kom tillbaka till jobbet. Hon tyckte direkt att skärmflygning var nått som skulle passa mej. Så när Såg Anders lagt ned fallskärmshoppningen och jag föreslog att vi skulle gå en skärmflygkurs så blev det så .