Innan Task genomgång sysselsatte sig piloterna med uppvärmningsflygning och diverse pyssel med utrustningen. Själv vankade jag fram och tillbaka och funderade över vilken taktik som jag skulle välja i år. I princip var valet enkelt, jag var tvungen att göra min egen tävling och lita till mina egna bedömningar. Med ett startnummer i mitten av fältet så väntade jag bara på att det skulle bli tidig eftermiddag för att sedan göra mig startklar.


Väntan innan briefing.


Ori flyger innan fönstret öppnats.

Jag fick vänta att tag med utrustningen på, piloter med lägre startnummer bestämda sig sent för att starta och gick före i startkön. Dom allra flesta (alla?) bombade och flög mot starten igen. Under vinsch draget spanade jag in ett par rovfåglar som kurvade under molntäcket, bara det faktum att dom kurvade fick mej att bli extra alert, jag försökte bedöma hur högt och långt borta fåglarna var. Skulle det vara meningsfullt att ge sig iväg och leta lyftområde i deras närhet. Jag tog chansen och flög mot fåglarna vid release. Innan jag var framme hittade jag ett mycket svagt lyft område. Varion kunde inte riktigt bestämma sig för om det var lyft eller inte. Mycket försiktigt började jag kurva och försöka centrera det lilla som fanns. Jag hittade ett mycket fint läge i selen och med vänsterhanden låst i bärremmen steg jag sakta sakta, meter för meter. Flera piloter jagade efter mig på jakt efter det lilla lyft som jag hittat. Men ingen annan än jag tyckte tydligen att den var värd att satsa på och dom försvann en efter en. Jag kurvade tålmodigt tills blåsan försvann i tomma intet och jag befann mig på 800 m höjd. Jag låg rätt så långt från den första brytpunkten men det såg lovande ut åt det hållet med den mörka skogen och en bergknalle som kunde var en bra tigger. Jag behövde ett lyftområde till för att ta mig över skogen men det fanns ett par åkerlappar som kunde fungera som landningsplats om det skulle behövas och det gjorde det. Hittade inget mer av värde och gled ut flyget för att landa på en av dom smala åkerlapparna, tvingades till en medvindslandning och benen gick som trumpinnar för att undvika att stå på näsan i någon av vattenpölarna på åkern. Letade upp det torraste stället och för att packa skärmen.


Landning med Simtunatingshus i bakgrunden.

Gick ut till stora vägen för att upphämtningen skulle underlättas och såg då att hembygdsföreningen har sommar café på ...tingshus. Fick meddelande om att det skulle dröja ett tag innan någon kunde plocka upp mig. Jag var rätt så nöjd med mitt flyg så någon brådska tillbaka till fältet hade jag inte. Jag gick in och köpte mig ett par mackor och en kopp te.

Simtunatingshus.

Efter återkomsten till fältet var det ännu mera väntan för det skulle bli fest på kvällen och den ville jag så klart inte missa så jag gick runt och fotade och tittade på funktionärs flygningen. Ett gäng lirade vad som skulle kunnat vara volleyboll om dom träffat bollen någon gång.

Är det verkligen skärmflygare.

Tävlingsledningen skyndade iväg till Bredsand med sin värdefulla last av GPSer.

Tävlingsledaren packar efter tävlingsdagen.

På kvällen serverades en trerätters meny som smakade mycket bra efter en dag med ett par mackor och en kopp te i magen.

Funktionärs och pilot middag.

Förrätten serverad.

Det kändes rätt overkligt att ett par dygn senare stå vid foten på världens högsta byggnad. Efter en koll på nätet tidigare på dagen hade jag fått reda på att mitt gnetande i den svaga termiken räckt till en femte plats. Inte undra på att jag stog i hissen på väg upp till 400 meters nivån med ett litet leende på läpparna.

Taipei 101.

Biggles Glider